Au pair kapitel två
Det blev en rejäl paus igen nu mellan mina inlägg vilket jag tycker är okej för vet ni vad - jag är ingen professionell bloggare som kan sätta mig ner och skriva i tid och otid. Jag skriver utifrån mitt liv och mina känslor, därför går det lite upp och ner på samma sätt som allt annat gör. Jag förstår att det blir irriterande när det aldrig uppdateras någonting för er stackrare hemma som saknar mig nåt oerhört och kan inte tänka på annat än mitt liv här nere. Hehe. Iallafall - senast när jag skrev var jag inne på att söka något farmjobb under de två månader som jag hade kvar innan jag ska resa. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt dels på grund av att många farmer sökte personer med viss erfarenhet eller specifikt backpackers eller två personer/par men oftast att man skulle stanna i minst 3-4 månader vilket sprack för mig. Så efter cirka en veckas jobbletande utan resultat testade jag mina chanser i ett område där jag har betydligt mer erfarenhet - som au pair! Jag letade runt lite på olika Facebook grupper och fick otroligt mycket respons. Dagen därpå åkte jag för att träffa en familj som jag kom väldigt bra överens med och senare började jobba hos.
Så nu gör jag runda nummer två som au pair så att säga. Min nya värdfamilj har en urgullig dotter på 19 månader som går på dagis varje dag, men varför behöver de mig då tro? Jo för mamman i familjen har brutit foten och jag gör allting som hon gjorde innan - att ta hand om Peyton (dottern) på morgonen, köra henne till dagis och i princip alla hushållssysslor. Också att agera personlig chaufför åt värdmamman till hennes läkarbesök och våra dagliga fikapauser vilket jag inte klagar på. Riktigt glassigt får man säga att detta jobb är faktiskt, och underbara förmåner. Framförallt en väldigt skön atmosfär i hemmet och bra läge - en av alla förorter längst Sydneys northern beaches. Så jag bor numera cirka 20 minuter ifrån Avalon och då "åt rätt håll" så att säga- närmre mina vänner, shoppingcentrum, bio, manly där vi spenderar typ hela helgerna osv. En galet bra förmån jag har är att jag har fri tillgång till bil när jag inte jobbar! Lyx lyx lyx! Jag har blivit rätt lat nu efter det, jag tar bilen så fort jag ska någonstans hehe..
Det var lite läskigt först att köra på fel sida av vägen, men jag hade ju åkt på den sidan i fyra månader innan jag började köra så jag var ändå van!
Däremot när var jag barnvakt häromkvällen åt en annan familj som bodde ca 30 minuter bort och att köra dit var inte kul.. Australien har så otroligt annorlunda infrastruktur än Sverige, dels beror en del på att marken är väldigt ojämn också - man åker alltid i en uppförsbacke eller nedförsbacke - men det är extremt dålig belysning (läs ingen belysning) och vägen jag körde på var så himla kurvig. Den svängde hela tiden och inte lite heller! Och inte sänker man hastighetsgränsen på grund av det, nej 80 km/h kör vi på även när vi inte ens ser var vägen är. Men men, då får jag testa mina körkunskaper lite mer det är ju inte helt fel. Jag har faktiskt saknat att köra bil så det är skönt att få göra det igen.
Som sagt åker vi till något mysigt cafe i princip varje dag, ibland är Peyton med och ibland inte. Ni som också har varit skadade någon gång vet ju hur skönt det är att få komma ut ur huset och se något annat och jag tackar ju inte nej till en kaffe och kaka!
