Marie i Australien

Minns ni att familjen hade en hund när vi bodde i gamla huset? Den fick vi tyvärr omplacera när vi flyttade hit vilket på ett sätt var lite skönt trots min stora kärlek till djur. Jag kan nämligen inte riktigt uppskatta hur man ser på hundar i detta land (ska såklart inte dra alla över en kam). Jag kände helt enkelt sympati för den rackaren att det var jobbigt att bo i samma hus som den iochmed hur min värdfamilj tog hand till honom. Missförstå mig inte, han blev aldrig utsatt för våld eller något liknande, bara väldigt annorlunda omhändertagande än vad jag är van vid. Iallafall, det fungerade inte så bra på det nya stället för honom så vi fick ta tillbaks honom. Tills han får ett nytt hem så är det vi (läs jag) som tar hand om honom! Myspys!
Han är så mysigt och snäll, men han tar första bästa chans han kan att rymma så man kan aldrig lämna en dörr öppen för länge! Då tar hans instinkter över och så ser vi inte honom på några timmar då han antingen jagar fåglar eller rensar grannars soptunnor. Drar i kopplet när man är ute och går gör han också, väldigt mycket till och med så har bara vågat ta med honom på promenad när jag har haft Avenie i bärsele. Men idag orkade jag inte det för den lilla tjejen väger rätt mycket nu och det blir så fruktansvärt varmt.. SÅ, nytt projekt blev det idag som förvånansvärt gick galant:
Förutom när kopplet trasslade in sig i vagnen osv.. Bokhyllan i mitt rum är rätt full med vykort och hälsningar från kära familj och vänner, så mysigt att få en att lägga till samlingen idag! Tittar på dem varje dag! Ifall man skulle glömma de där kära som är hemma hehe..